Veckans mening är nästan omöjlig att läsa utan att stanna upp och tänka … Var det verkligen bara en enda lång mening?
Och därför stannade han alltid till några minuter, varje gång han cyklade över bron som ledde över floden, för att titta på det salthaltiga vattnet som slingrade sig mellan gräsmattorna och lyxvillorna och de små öarna med pilträd och rufsiga palmer, knappt synliga mot nattens laxrosa himmelstyg som lystes upp av hamnens ljus långt borta, och han kom att tänka på ekan som han och hans morfar skulle ha byggt medan tid ännu fanns, en anspråkslös jolle, inget spektakulärt, med ett par ordentliga åror, eller kanske bara med en enkel stav med vilken de skulle ha kunnat känna sig fram längs den gyttjiga flodbädden tills de kom till mitten av mynningen, där multfiskarna som tagit sig ner från bergen skockades i vattnet, och havsgösar, på sin väg mot att lägga ägg i floddeltat, det var vad morfadern brukade säga i alla fall innan han gav upp andan i sitt elände.
Veckans mening är från boken Paradais, en naken och brutal berättelse från dagens Mexiko, av Fernanda Melchor. Språket är just så här kompakt boken igenom, ofta rättframt och betydligt mindre idylliskt än meningen ovan. Fernanda Melchors stil har kallats ”mardrömslik realism”.
2020 blev hennes roman Orkansäsong nominerad till International Booker Prize.
