På olika forum ser jag aspirerande författare som frågar hur de ska skydda sin upphovsrätt till ett opublicerat manus. Deras oro bottnar i den osäkerhet som uppstår när de ska skicka ett manus till okända testläsare. De är rädda att läsare ska kopiera manuset och hävda att det är deras eget.
En del etablerade författare svarar att man först bör skicka manuset till sig själv, med e-post eller vanlig post. Som ett kvitto på att man haft det först.
En onödig lösning tycker jag. Och en som nog väger lätt i en rättstvist. Jag ska snart berätta bakgrunden till varför jag tycker så.
Först vill jag gärna poängtera att risken att bli bestulen på ett manus är försvinnande liten, särskilt om man är debuterande författare som skriver på svenska.
Mindre oro och mer is i magen, alltså!
Om upphovsrätten
Till skillnad från vad många tror uppstår upphovsrätt i samma stund som en person skapar ett litterärt eller konstnärligt verk. Det enda kravet är att verket har tillräcklig originalitet (verkshöjd). Upphovsrätten uppstår alltså redan innan texten eller manuset publiceras, inte efter.
En författare behöver med andra ord inte ansöka om ett skydd, det uppkommer automatiskt och respekteras i de flesta länder.
När upphovsrätten är etablerad har författaren ensamrätt att bestämma hur verket ska bli tillgängligt för allmänheten.
Hur bevisar jag att ett verk är mitt?
Nu till bakgrunden till varför jag tycker att ”e-postandet” är en dålig lösning.
För ett tiotal år sedan var jag inblandad i en amerikansk rättstvist som handlade om ett patent på en programvara för mobiltelefoner. Mycket kretsade kring vem som egentligen var först med lösningen, men fokus kom också att ligga på hur de två parterna kommit fram till sina respektive lösningar.
För att göra historien kort så tittade juristerna på hur koden bakom programvaran utvecklats över tid, från idé till färdig mjukvara.
Att programmera, det vill säga skriva källkod, har stora likheter med att skriva ett bokmanus.
Därför menar jag att en författare bör vara beredd att göra samma sak, nämligen visa hur det aktuella manuset utvecklats från synopsis till en färdig version.
Jag är övertygad om att en rättsinstans lätt kan se vem som arbetat med en text och vem som enbart plagierat den.
Hur gör du då detta?
Svaret, hoppas jag, är självklart: Du sparar helt enkelt tidiga versioner av din text.
Inom datavärlden kallar man det för versionshantering. Du har nog redan sett att program eller appar på din dator har ett litet nummer, typ version 2.0.1. Min version av Word just nu är till exempel 2301. Versionshanteringen fortsätter nämligen även efter att en programvara är färdig.
Säkerhetskopiering
Med en god säkerhetskopiering, eller backup, har du i de flesta fall redan tillgång till några av de tidigare versionerna av en text.
En god säkerhetskopiering är den som görs regelbundet och som inte sparas på samma plats som originalet.
Datorer och hårddiskar kraschar när du minst anar det och en förlust av ett halvfärdigt manus är inte kul. Därför är det viktigt att alltid göra säkerhetskopior. Du bör säkerhetskopiera alla dina viktiga dokument och helst allt som finns på datorn (hela systemet). Du bör också spara så många som du får plats med, åtminstone några dagar, helst några veckor eller mer.
Jag rekommenderar dessutom två separata säkerhetskopior. Börja med någon form av molnlagring genom exempelvis din operatör, Google eller Microsofts OneDrive. Lägg till en extern hårddisk för att skapa ytterligare en kopia. Om det värsta händer och någon av dina säkerhetskopior inte fungerar, så finns den andra förhoppningsvis kvar.
Det skadar inte att då och då kontrollera att säkerhetskopieringen verkligen fungerar. Du bör också veta var kopiorna finns och hur du återställer data som gått förlorad.
Det här kan inte understrykas nog: Testa alltid att allt fungerar!
Själv använder jag OneDrive som kommer med Microsoft Office 365. Säkerhetskopiering sker genom automatisk synkning mellan molnet, mina datorer och min telefon. Synkningen sker utan nämnvärd fördröjning och utan att jag behöver göra något. Har du en långsam dator kan du stänga av synkningen när du arbetar och aktivera den igen på kvällen.
Jag använder också mjukvara från Acronis för att varje natt göra två separata backuper av mitt system och mina viktigaste dokument, vilket alltså sker medan jag sover.
Jag nämner Acronis för att jag använder det programmet, men det finns många liknande lösningar, förmodligen även sådana som är inbyggda i ditt system.
Versionshantering
Beroende på hur du ställer in din säkerhetskopiering så är det sällan du kan gå tillbaka hur långt som helst (säkerhetskopior tar plats). Om du bara kan gå tillbaka några dagar eller veckor har du kanske inte heller möjlighet att visa hur ditt verk utvecklats över tid.
Därför tycker jag att du ska spara olika versioner av ditt manus.
Därmed är vi tillbaka till det som kallas versionshantering.
Det enklaste sättet att spara en version
Om du arbetar i Microsoft Word, eller dess motsvarighet i OpenOffice, kan du enkelt skapa en kopia av det första utkastet och lägga det i en separat mapp och sedan skapa nya mappar för olika revisioner. På en PC kan det i sin allra enklaste form se ut så här:
Glöm inte att inkludera dessa mappar i din dagliga säkerhetskopiering.
Versionshantering i Word
Fördelen med förslaget ovan är att det är enkelt, överblickbart och finns tillgängligt på din dator.
Word har också en inbyggd funktion för versionshantering och återställning av tidigare revisioner. Om du vill använda den, måste du lagra ditt manus i OneDrive eller i ett SharePoint-bibliotek. Så länge du är ensam om att arbeta med texten kan du använda OneDrive utan problem. När du delar texten med andra är SharePoint att föredra.
Förr kunde du bara spara de 25 senaste versionerna, vilket inte är särskilt mycket om du arbetar med en längre text. Det krävde också knepiga inställningar. Det har förändrats. Numera är versionshanteringen standard för Microsoft 365-kunder och OneDrive sparar de senaste 500 versionerna av dokument i nya bibliotek.
Om du har OneDrive, rekommenderar jag dig att logga in på ditt konto för att se hur det fungerar eller läsa här: Så här fungerar versionshantering i listor och bibliotek.
Versionshantering i Scrivener (PC)
Scrivener erbjuder flera lösningar för att komma åt tidigare versioner av ditt manus.
Först och främst kan du ställa in säkerhetskopieringen till att behålla tre, fem, tio, tjugofem eller alla sparade kopior. Den som använt Scrivener vet att inställningen ”alla” resulterar i väldigt många filer.
Du hittar inställningen under Fil → Valmöjligheter → Säkerhetskopiering.
Ett annat alternativ är att ta ögonblicksbilder (snapshots) av varje textfil, vilket jag tycker är en väldigt användbar funktion för att se hur varje kapitel förändras från utkast till en färdig revision.
Du hittar snapshots genom att gå till Se i navigationsfältet, aktivera Inspektör och klicka på kameran som dyker upp ovanför inspektörsfältet. Alltså: Se → Inspektör → Kamera (snapshot).
Fördelen med snapshots är att du kan ha versioner på kapitelnivå och jämföra alla förändringar. Alla versioner är dessutom samlade i ett dokument.
Använder du Scrivener och är rädd att bli bestulen tycker jag att du ska använda dig av den här funktionen.
Professionell versionshantering
För den som vill ta ett steg till finns professionella versionshanteringssystem.
Det populäraste är Git. Det fungerar kanske bäst genom att skriva kommandon i ett terminalfönster (CLI), men det finns flera grafiska användargränssnitt som är anpassade till Windows och Mac. Git är gratis att installera och använda.
Om du har en dator med Linux eller Unix som operativsystem är du förmodligen redan bekant med Git.
Själv kompilerar jag ofta mina utkast i Scrivener och sparar texterna i olika versioner med hjälp av Git. Det sparar utrymme och ger ungefär samma möjlighet att se förändringar som snapshots i Scrivener gör.
Summering
Min utgångspunkt i den här artikeln är alltså att det kanske inte räcker med att ha den senaste kopian av sitt verk för att hävda en upphovsrätt eller ha ett mejl där verket finns med som en bilaga. Ett mejl kan vara lätt att manipulera.
Då är det bra om du kan visa på den långvariga process som lett fram till ditt manus. Att kunna plocka fram säkerhetskopior från en molnlagring är också bra. De tidsstämplarna är svåra att manipulera.
Det här med att ha spara tidiga versioner har en annan fördel. Om du ångrar redigeringar du gjort i senare skeden, kan du gå tillbaka och byta spår.
Det viktigaste är kanske att du tänker igenom hur du vill spara ditt arbete på ett säkert och överblickbart sätt. Innan du skrivit allt för mycket.
Har du den strategin på plats kan du skippa e-postandet av manus. Det fyller ingen funktion.
Andra lösningar?
Arbetar du på ett annat sätt, med ett annat verktyg eller har förslag på alternativa lösningar? Dela gärna med dig.
Bild av fingrar på tangentbord: jestemrobert.
Bild av hårddisk: profrontend.
