Går genom vatten, går genom eld av Christian Unge är den första delen i serien om akutläkaren Tekla.
Sedan premiären 2019 har Tekla figurerat i ytterligare två böcker:
- Ett litet korn av sanning (2020)
- Det första skottet, det sista steget (2022)
Karaktärerna
Huvudpersonen, Tekla, är en komplex karaktär med ett beroende av ”bomber” som hon bär med sig i en lypsylhylsa, ett fotografiskt minne som hon gör sitt bästa för att dölja från kollegor och en bror som hamnat i kriminalitet.
Det som bär den första boken i serien är skildringarna av sjukhusmiljön. Christian Unges bakgrund som läkare märks tydligt.
Hans erfarenhet av Stockholms undre värld och rysk maffia är sannolikt mindre. Åtminstone blir de karaktärerna grova och ibland onödiga. Det gäller särskilt den ryske maffialedaren Victor Umarovs barn. Även poliserna är en smula ointressanta i den här boken.
Den intrigerande sjukhusdirektören Monica Carlsson är däremot skickligt tecknad.
En direktör som ständigt vräker i sig djungelvrål och en bombknaprande akutläkare … Ja, det är kul.
Historien
En stor explosionsbrand i ett höghus orsakar katastroflarm och är startskottet i bokens berättelse. Polisen misstänker en terroristattack.
Tekla räddar livet på en svårt brännskadad man. Ingen vet om han är terrorist eller offer. Samtidigt har Tekla svårt att få tag på sin bror. Kan den brännskadade mannen vara han?
Intrigen ger möjlighet till många förvecklingar, men historien hamnar i ett baksug. Kanske är det bara jag, men jag tycker att det har kommit lite för många böcker om Stockholms undre värld, kriminella grupper och gängbildningar.
Unge hade kunnat få till en bra spänningsthriller utan att anstränga sig så mycket. Tror jag.
För hantverket är det inget fel på.
Om Christian Unge
Christian Unge är född 1972 och har bland annat jobbat för Läkare utan gränser.
Han har tidigare gett ut den så kallade Afrikatriologin som handlar om kirurgen Martin Roeykens. Trilogin innehåller: Turkanarapporten, 2012, Kongospår, 2014 och Saharasyndromet, 2016.
Han har även publicerat en självbiografi med titeln ”Har jag en dålig dag kanske någon dör” (2018 – ISBN 9789113077291).
I intervjuer har Christian Unge sagt att han skriver som bäst på något av Stockholms många fik. Och han skriver gärna med musik på hög volym i öronen. Alltid jazz.
Om boken
Titel: Går genom vatten, går genom eld
Författare: Christian Unge
Språk: Svenska
Genre: Skönlitteratur, deckare
Format: Bok – E-bok
ISBN: 9789113080543 – 9789113090290
Förlag: Norstedts
Sidor: 427 – 395
Omslag: Wickholm formavd.
Ljudbok: Inläsning av Gunilla Leining (ISBN 9 789 113 092 973)
Sammanfattning:
”Tekla är akutläkare på Nobelsjukhuset i Stockholm, en blivande stjärna i sitt yrke, stresstålig och handlar våghalsigt i de mest utsatta situationerna på akuten. Samtidigt bär hon på flera hemligheter. Uppväxten i en missbrukande miljö, sina egna ”bomber” – och så har hon en förmåga som är hennes främsta tillgång och största svaghet: hon kan inte glömma något. Men den som minns allt blir också lätt farlig för andra personer. En stor explosionsbrand i ett höghus orsakar katastroflarm i Stockholm. Mycket tyder på att det är en terroristattack med många dödsoffer. Tekla är en av de första på platsen och räddar bland annat livet på en svårt brännskadad man. Vem är han? En av terroristerna? Ett oskyldigt offer? Eller kan han vara någon som står Tekla mycket nära, någon som hon skulle offra sitt liv för? Branden orsakar en dominoeffekt och berör snart både sjukhusledningen, polisen och kriminella nätverk. Inte minst det som leds av patriarken Victor Umarov som ser sitt familjeimperium hotas av de krafter som satts i gungning.”
Läsvärd: Absolut, även om jag hoppas ännu mer på fortsättningen i bok två och tre i den här serien. Återkommer när jag läst dem.
Foto Christian Unge av Anna Lovisa Svanberg.
Summa summarum är detta en välskriven och spännande start på Teklaserien. Jag är helt övertygad om att den bara kommer att bli bättre.
Spännande, rapp & lysande!
Jenniesboklista.com
Boken hade lätt fått betyg 5/5 om det inte varit så förtvivlat mycket sjukhustermer. För mig blir det bara jobbigt och jag inser att jag ofta bara skummar där och ibland till och med hoppar över de delarna.
Jag kan också känna att det är något för många sidohandlingar och någonstans känns det som om alla inte knyts ihop på slutet.
Det är allt från sjukhuspolitik och narkotikahandel till möjligt terroristattentat och en lillebror med problem. Det blir många bollar att hålla reda på tycker jag.
Premiären är bra, men inte fantastisk. Unge har ändå byggt en bas, ett starkt fundament, som borde kunna fungera för att kunna bygga en starkare andra del om Tekla.
